Joy..

..and the feeling to be overwhelmed..

Det är märkligt hur snabbt det kan vända.. Det sägs alltid att när man har problem med t.ex. ett beroende är det viktigt att inse det själv.. Är man alkoholist är det svåraste att inse att man har problem.. Likaså med t.ex. spel.. Igenom mitt iv har jag tagit mig igenom en del tuffa grejer.. Tvångssyndrom.. Den största kampen.. Och visst, det finns en del kvar, det kommer det alltid gör, men det är ett helt annat liv nu än den tiden.. Cola/sockerberoendet är oxå borta.. Det var tufft, ett tag men, känn numera rätt bra.. likaså ed olika former av tips och framförallt hästspel ligger det på en helt annan och mer hälsosam nivå idag..

Men jag har väl så smått insett det nu.. Utan att det är sjukdom eller så att jag nog har rätt tuffa humörsvängningar.. Det går upp och ner.. Det kan skilja väldigt mycket från dag till dag.. Och inte bara det.. Förmiddag/eftermiddag.. Timme hit/dit.. Jag har väl jobbat med mig själv i större delen av mitt liv, så ja, varför sluta nu.. Det är inte bara dåligt, jag har ofta pratat om passion förut och det här är en del av det..

Efter två veckors mindre depression.. Ja, det var ju det, why lie.. Så vände det i fredags.. Ett 1 dag tidigarelagt födelsedagsfirande ägde plats hos mamma.. Delar av min fina familj var där.. Det var trevligt.. Jag fick som vanligt precis det jag ville ha.. Det krävs en toppklassfamilj som min för att inte ”växa ifrån” önskelistor och liknande.. Jag har genom åren blivit kallad bortskämd.. Hmm, jaha, vad ska jag göra då? Tacka nej? Ere mitt fel att min familj är generös? Som redan beskrivet tycker min familj att det är självklart med önskelistor, JUST för att man ska få det man vill ha och inte komma med massa jävla skit som andra köper.. Det tycker jag är asbra..

När jag kom hem var jag ganska trött.. Jag var ändå vaken ganska länge.. jag satt och lyssnade på ”Shake it Out” med Florence + The Machine (fantastisk låt) om och om igen och var i nå slags oas av känslor.. Fortfarande lite deppad, ensam, trött, och jag tänkte igenom hur de här två veckorna varit och varför jag inte, som jag hade väntat mig smått brytit ihop och gråtit.. något som händer, ibland.. Det kan bero på musik, något man ser på TV, sport, vad som helst..

När man berättar ibland att man kan gråta över vissa låtar, sportresultat och liknande kan man ibland få höra att man, ofta skämtsamt, är en mes eller kärring.. Det inte en del förstår tror jag att det kan betyda så mycket mer.. Något underförstått.. Något att relatera till.. När jag grät på Fenway Park i somras då Boston slog Seattle med 7-4 var det inte bara för att de vann.. utan för att det var en personlig revansch för de 3 torskar på 3 matcher som jag såg på samma arena året innan..
När Djurgården Fotboll vann guld i Borås 2002 var det såklart oerhört känslosamt men tårarna kom tillslut då jag stod och skrek ut min glädje och pratade in meddelande på Thomas mobiltelefon.. Thomas som just då gjorde lumpen och inte fick vara med..

..och för när jag då vid halv tre natt mot lördag får se att Telia tar tillbaka min favoritkanal ESPN America och gör den tillgänglig för 29:- per månad från slutet på februari så, blev det likadant igen.. Den sprudlande glädjen, tillsammans med allt som varit de två senaste veckorna fick det att rinna över fullständigt.. Och jag kom på mig själv gråta smått hejdlöst i en blandning av ofantlig glädje och ledsamhet.. I efterhand känns det nästan lite halvkonstigt, men, jag vet ju lite hur jag funkar (vilken tur) så det.. Var nog inte så märkligt trots allt..

Liknande glädje och tacksamhet kände jag när Daniel erbjöd att gå ut med mig och hans sambo Lina på lördagen.. Fram tills dess visste jag inte riktigt vad jag skulle göra.. Det kändes mest som en besvikelse att de man brukar umgås med skulle åka bort till olika ställen och det som borde kännas kul mer blev till en ”oro” att ”Jaha, vafan ska jag göra då..”..

MEN, señor Holm och fina Lina styrde ist. Upp hockeykväll hemma hos dem med tacomiddag och även Emil var där en stund.. Det var utan att överdriva överjävligt trevligt.. Lite Svullo oxå innan vi drog ut gjorde ju inte saken sämre..

Vi åkte till Ankaret.. Lina växte ännu mer i mina ögon under kvällen och jag är om möjligt ännu gladare nu över att hon är tillsammans med Daniel.. Lite senare dök Tobbe, Mari och typ HELA Maris tjejkompiskrets dit.. Satan vad folk det var.. Delar av Ankaret/”rockmaffian” dök oxå upp.. Det var skoj att träffa Elin, Kyril och Malin.. Att säga att jag var ganska full är ingen överdrift, men det var jävligt skoj.. Jag åkte hem jävligt nöjd med dagen/kvällen/natten iaf..

..en dag som inleddes med Slayer t-shirt och shorts (se bild på facebook haha) på Friskis i Farsta och sedan hem för att försöka få biljetter till Red Sox-Angels i augusti..

..och det gick OXÅ bra.. Tog inte ens 40 minuter.. Trodde inte mina ögon.. Förra året tog det fan två timmar, men nu var jag mer förberedd och lite mer på och det gick jävligt smidigt.. Skönt som fan =)

Jag skulle nu kunna fortsätta skriva om idiotiska poliser, DIF Hockeys fortsatta kräftgång m.m men nääe, det har varit skoj i helgen så jag tänker avsluta i god ton..

TACK familjen!!! TACK kompisar!! Tack alla som grattade på Facebook, satan vad många det var..

”Shake it out shake it out, o wooo ooow..”

Kommentarer
Postat av: Mossan

Riktiga män gråter. Punkt.

2012-01-30 @ 07:19:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0